måndag 17 juni 2019

18 juni 2019 - en dag vi inte glömmer

Två datum kommer att stanna kvar i våra minnen: den 24 november 2015 då den s.k. tillfälliga asyllagen presenterades och den 18 juni 2019 då riksdagen med största sannolikhet röstar för en tvåårig förlängning av lagen.

I morgon 18 juni händer flera saker:
- Vi fyller åhörarläktaren på Riksdagshuset. Förlängning av den tillfälliga lagen i två år ska debatteras i riksdagen ungefär kl 9.30-11. Vi finns sedan utanför riksdagshuset under lunchtid. Kl 15.30 röstar riksdagsledamöterna.
- En stor tvångsdeportation från förvaret i Märsta. Ca 30 personer ska skickas till Afghanistan, världens just nu farligaste land, där många av de ensamkommande aldrig varit. Aktivister kommer att vara på plats under eftermiddagen.

VARFÖR VILL MAN FÖRLÄNGA TILLFÄLLIGA LAGEN?
Det enda svar som finns är "då kommer det inte lika många asylsökande". Migrationsverket bedömer i sitt remissvar att det kommer 17 000 fler asylsökande om den tillfälliga lagen inte förlängs. Det är 2 promille av Sveriges befolkning. År 2015 klarade vi att ge mat och husrum åt 165 000 personer. Nog klarar vi 17 000!
För att sända signal "vi vill inte ha er" till de 17 000 offrar man 9 000 ungdomar, ett okänt antal småbarnsfamiljer, apatiska barn, svårt sjuka, dementa och urgamla, hedersbrottsanklagade kvinnor och barn. 
VARFÖR ACCEPTERAR REGERINGEN RÄTTSOSÄKERHETEN?
Vi vet idag att rättsosäkerheten är stor i Migrationsverket och domstolarna. Trots detta låter regeringen det fortgå. Vi vet från affären med Försäkringskassan att regeringen anser sig ha rätt att tillrättavisa myndigheterna när de gör fel. Något sådant har inte skett med Migrationsverket - alltså har man regeringens goda minne. 
Regeringen har ålagt Migrationsverket att redovisa hur de arbetar med barn respektive religion. En utredning om de medicinska åldersbedömningarna ska tillsättas. Nu vet vi också hur Migrationsverket manipulerar i syfte att göra så många flyktingar som möjligt utvisningsbara. 

I SVERIGE ÄR AFGHANISTAN SÄKRARE ÄN I ANDRA LÄNDER
Sverige har en annan bedömning av säkerhetsläget och möjligheten till internflykt i Afghanistan än vad t.ex. Frankrike. Varför har vi det, om strävan är att vi ska ha en liknande asylpolitik i hela EU, utan att för den skull understödja främlingsfientlighet? Procentuellt sätt ger vi lägre andel asylsökande asyl än Ungern.

MINNET AV SVERIGE
Minnet finns kvar av hur Sverige förvandlades från ett land som vi själva liksom omvärlden uppfattade som humanitärt och rättssäkert, ett land som månade om mänskliga rättigheter, till ett land som  lyssnar på de invandrarfientliga, som lägger nedanför mittfältet bland EU-länderna när det gäller asylpolitik, och som dessutom accepterar rättsosäkerhet när det gäller asylsökande.
Vi är 100 000, kanske 200 000, vanliga svenskar som engagerat oss i flyktingarna som kom under det minnesvärda året 2015. Vi har gjort det regeringen bad oss om: ställt upp. Vi har tagit emot dem i våra klasser, våra fotbollslag, våra hem, vi har ordnat språkkaféer, sygrupper, musikgrupper. Vi har samlat pengar, hjälpt till med byråkrati, stöttat på nätterna.
Den tillfälliga lagen var till för att ge oss svenskar ett andrum och skapa ordning och reda i flyktingpolitiken. Vi som hjälpt ensamkommande ungdomar har inte fått något andrum - i stället har det skapats oordning och oreda vilket höjt vår stressnivå väsentligt.
Visst har vi så småningom fått gratulera många som fått tillfälligt uppehållstillstånd för studier - men samtidigt bävar vi för om de ska klara de hårda kraven. 
Framför allt har vi fått se många fler få sina sista avslag. Vi har fått säga farväl i förvaret likasom på tågstationen. Hundratals har skickats till Afghanistan mot sin vilja, tusentals flytt vidare till Frankrike och andra länder. Vi gömmer papperslösa - det är inte lagbrott. Men vi diskuterar också bästa flyktvägar, vilket är olagligt. Vi, vanliga svenskar, som gör vårt bästa för att följa de lagar vi varit med om att stifta.
Många ungdomar blir kvar i Sverige. Civilsamhället försörjer dem för att de inte ska hamna i kriminalitet, prostitution och drogträsk. Under sitt första verksamhetsår samlade Stöttepelaren in över en miljon kronor - men skulle behöva mångdubbelt mer. Under några dagar, som en protest mot förlängningen av den tillfälliga lagen, samlades ihop över 18 000 kronor.
Kyrkklockorna ringer för flyktingarna. Ärkebiskopen och andra kyrkliga ledare vädjar. Men nej ... 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar