![]() |
| AI-genererad bild |
Regeringen vill ta bort möjligheten att ge permanenta uppehållstillstånd till flyktingar. Att införandet av förslaget leder till kraftigt ökade kostnader för Migrationsverket står klart för var och en. Vi skattebetalare förväntas betala för en byråkratisk hantering som bryter ner människor och som minskar deras bidrag till samhället.
Över 50 advokater och jurister förklarar i SvD
den 12 februari att det är olagligt att återkalla permanenta
uppehållstillstånd. De anser att det skulle leda till processer mot Sverige i
både Europadomstolen och EU-domstolen.
Vi är tacksamma för detta klargörande. Men vi vill peka på
att en stor grupp människor, som tidigare sökt asyl i Sverige, riskerar att
aldrig någonsin kunna få ett permanent uppehållstillstånd.
Den så kallade ”miniminivåutredningen” består av två
utredningar. Förslag till riksdagen kommer att läggas under mars månad.
Det som debattörerna talar om är SOU
2025:99, att permanenta uppehållstillstånd ska återkallas och nya
utredningar ska göras. Upp till 185 000 människor skulle drabbas och
kostnaderna skulle bli många miljarder kronor.
Detta förslag har kritiserats så hårt att till och med
Jimmie Åkesson dragit öronen åt sig. Det kommer inte att läggas fram före
valet, och inte heller senare om vi byter regering.
Förslagen i utredningen SOU
2025:31 drabbar tusentals flyktingar som beviljats asyl sedan
2016. På grund av den lagskärpning som då gjordes har de enbart har fått tillfälliga
uppehållstillstånd (TUT) som måste förnyas vartannat år. För att omvandla de
tillfälliga tillstånden till permanenta (PUT) har det bland annat krävts fast
jobb med tillräcklig lön, och det är många som ännu inte har lyckats nå dit.
Med det nya förslaget tvingas de leva i ett permanent provisorium där uppehållstillstånden
och skyddsskälen ska omprövas vartannat år. Samma sak gäller dem som framöver beviljas
asyl, inklusive de kvotflyktingar som hänvisas hit av FN.
Migrationsverkets handläggningstider är långa. Vid varje
förnyelse tvingas flyktingen leva flera månader i limbo, utan rätt att resa
utomlands och med stora begräsningar av livet i övrigt.
Regeringen menar att dessa personer i stället ska bli
svenska medborgare. Men här planeras
kraven öka.
Bland kraven finns att man ska ha en tillräcklig och stabil
försörjning. För att öka sina chanser att få bli medborgare kommer människor
att arbeta i stället för att studera. De kommer att ta vilket jobb som helst,
bara det är ”fast” och accepteras av Migrationsverket. De blir lätta att
utnyttja för oseriösa arbetsgivare som ger dem provanställning – och säger upp
dem efter fem månader. Kanske de också betalar tillbaka en del av sin lön. Vi
har redan sett att detta händer, och det kommer inte att minska med det nya lagförslaget.
Personer som har svårt att få en tillräckligt hög inkomst får
livet ut leva i permanent osäkerhet. Det kan handla om funktionshindrade, traumatiserade
och andra sjuka. Lågutbildade kan ha svårt att på sina numera maximalt tre år
på SFI hinna lära sig tillräckligt bra svenska för att bli anställningsbara.
Den permanenta osäkerheten gäller även dem som inte kan
bevisa sin identitet enligt Migrationsverkets krav. Dit hör de som kommit som
ensamkommande och inte fick sin uppgivna ålder godkänd av Migrationsverket.
Migrationsverket godkänner heller inte till exempel afghanska och somaliska id-handlingar.
Vi som finns nära flyktingarna vet hur redan hotet om
utmönstrande av permanenta uppehållstillstånd har påverkat dem. Det gamla
traumat från den utdragna tillståndsprocessen återaktiveras, med ångest,
sömnsvårigheter och sjukskrivning. Om förslaget skulle gå igenom får vi räkna
med att deras bidrag till arbetslivet minskar medan kostnaderna för deras
sjukvård ökar.
Det enda rimliga och mänskliga är att flyktingar inte
diskrimineras utan får permanenta uppehållstillstånd, så att de kan leva i
trygghet, integreras och delta i samhällslivet på samma villkor som alla andra.
Detta är en replik till SvD som dock inte accepterade den.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar