tisdag 13 oktober 2020

Till alla riksdagsledamöter: 70 organisationer vädjar - Låt våra vänner få trygghet i Sverige!

Över hela landet finns grupper och enskilda som med glädje följde Stefan Löfvens uppmaning hösten 2015: att ställa upp för flyktingarna. Engagemanget var mycket stort - och det fortsätter vara stort. Större än många politiker förstått. Därför har nedanstående text, tillsammans med en personlig hälsning från avsändaren, skickats till var och en av riksdagens ledamöter. Över 70 organisationer, från hela landet, har undertecknat den.

En förkortad version har publicerats på UNT 13.10.2020: Låt våra vänner få trygghet i Sverige

Över 100 organisationer och grupper är med i den digitala demonstrationen För en mänsklig flyktingpolitik 2020!  

LÅT VÅRA VÄNNER FÅ TRYGGHET I SVERIGE!

Civilsamhället har under årtionden stött flyktingar. Året 2015 synliggjorde det stora engagemang som volontärer ägnar flyktingar och nyanlända.

Det blev aldrig någon flyktingkris. Lena Nyberg, generaldirektör på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, säger i tidningen Hem & hyra"När krisen blev mer påtaglig klev civilsamhället in för att lösa en situation som den offentliga sektorn aldrig hade klarat på egen hand".

Ingen behövde bo i tält, alla fick kläder och mat. Volontärer ordnade sovplatser och lyssnade. ”Jag gick in i mina nyanländas verklighet, så främmande från min; tiden före flykten i krig, med tortyr, våld och ibland svält.”

Barn och ungdomar fick familje- och hvb-hem. De började skolan, fick läxhjälp, fotbollslag och körer. Familjer fick leksaker och möbler. Studiecirklar och språkkaféer uppstod. Arbetsgivare gav jobb. Staten gav civilsamhället pengar.

När den tillfälliga lagen mm. trädde i kraft förändrades uppgiften. Arbete för integrering övergick i livräddningsarbete för utvisningshotade. ”Det knyter sig i min mage. Hur skall jag kunna hjälpa alla som nu hör av sig? Jag är en person som vill hjälpa men nu börjar det bli ohållbart. Fler och fler ungdomar i nöd.”

På Migrationsverket ändrades handläggarnas arbete till en pinnjakt där man inte ska visa sig ”PUT-benägen”. Fokus flyttades från kvalitet till kvantitet. ”I stället för att som tidigare hjälpa de asylsökande att ange sina skäl till att få asyl, fick de i uppgift att finna skäl och motivera varför de asylsökande inte skulle få asyl.” – ”95 % av alla handläggare är schyssta människor och det är därför så många gråter på jobbet. Många mår jättedåligt och blir sjukskrivna.”

Professionella har engagerat sig långt utöver sitt uppdrag. Lärare blev kontaktpersoner eller frivilliga familjehem. Kuratorer och socialsekreterare grät då de ej kunde hjälpa. Jurister och ombud lade ner obetald tid. Anställda på stadsmissioner, Röda korset, Rädda barnen, i kyrkor och församlingar vände ut och in på sig för att hjälpa. Vårdcentraler och tandvårdsmottagningar lade om rutinerna. BUP fick en ny patientgrupp.

Gode männen som åtagit sig att stötta barn tvingades se hur deras skyddslingar plågades. ”Har ni förberett godemannen på att hen helt utan eget psykologiskt stöd har att möta en annan människas djupaste förtvivlan, en älskad människa som förtärs av skräck och hopplöshet? Och att hen får räkna med att till slut förlora den som hen tagit till sitt hjärta?”

Ännu fler engagerar sig ideellt, utan att ta betalt. De bidrar ur egna fickor till mat och livets nödtorft.

Hjälpen organiseras ofta i sociala media men utövas i flyktinggrupper, Röda kors-kretsar, Rädda Barnens lokalföreningar, stadsmissionerna och kyrkornas alla församlingar. Lokala stödgrupper har bildats på snart sagt varje ort i Sverige. De fyller i blanketter, förmedlar kontakter och delar ut mat. Informella bostadsförmedlingar har startats. Vanliga människor stödjer desperata flyktingar – utan dem skulle antalet självmord vara större.

Släkt och vänner rekryteras som frivilliga familjehem. Många är de som skänker pengar, mat, kläder, bohag till flyktingar med eller utan uppehållstillstånd.

Företag har anställt flyktingar för att underlätta integration. Utvisningar medför att de förlorar kompetens.

De som kom 2015 var så många och så unga att de blivit en del av samhället. Svenskfödda barn, ungdomar och vuxna har lärt känna nyanlända i förskolor, skolor, språkkaféer och studiecirklar, i fotbolls-, boxnings- och simklubbar, i orkestrar, körer och teatergrupper. Man har fått grannar från andra världsdelar. Barn har fått storasyskon, ungdomar småsyskon. Vuxna har fått nya barn eller barnbarn. Anställda har fått nya arbetskamrater. Par har bildats och barn har fötts.

På regeringens uppmaning har starka band mellan flyktingar och civilbefolkningen knutits. När våra vänner, bonusbarn och -barnbarn hotas av utvisning ökar vårt engagemang.

Många är nu desillusionerade. Efter att ha följt asylprocesser har vi förlorat tilliten till Sverige som ett land med rättssäkra myndighetsprocesser. I nästa val kommer många att ha bytt parti.

En före detta god man berättar ”hur frustrationen övergår till vanmäktig vrede när godemannen tvingas åse vad som görs mot den unge”. Ibland har deras nya barn inte orkat. ”Jag åkte med dig i ambulansen och satt dag och natt med dig på sjukhuset, strök din rygg.” – ”Sjukhuset berättade att fem personer nu lever vidare tack vare min sons organdonation. Fantastiskt, men det var ju vi som familj som skulle leva vidare …”.

Det finns hjälpare som farit mycket illa. En socialarbetare för ensamkommande barn säger: ”Familjehemmen har trasats sönder av den behandling deras barn har utsatts för under asylprocessen. Nu tvingas vi be dem ställa upp som ’förvar’ tills barnet blir 18 år och utvisas. Ingen av dem kommer att ställa upp igen!”

Hur hanteringen av barn och ungdomar påverkar de nya syskonen, skolkamraterna, fritidskompisarna vet vi inte. Kanske får de aldrig tillit till systemet. Nu har jag en sista fråga till dig [Stefan Löfven], en av de frågor som håller mig vaken om nätterna: Vad ska jag säga till min sexåring när han frågar vart hans storebror tagit vägen?”

En del har fått glädjen att se sina skyddslingar börja sitt liv på riktigt. Andra försöker nu hjälpa på distans, i Kabul, Teheran eller Paris. Svenska pengar slussas dit för ”hjälp på plats”.

Kommuner har tvingats till svåra prioriteringar. Så här säger 38 kommunpolitiker från 26 kommuner och alla riksdagspartier utom SD om risken för utvisning av ungdomar som läst färdigt gymnasiet: Som kommunpolitiker vill vi skörda frukterna av våra investeringar och tycker därför det vore mycket olyckligt om detta tilläts ske. Vi har utbildat ungdomarna till att bli skattebetalare i ett land med en demografi som gör att vi borde glädjas över alla ungdomar som flyttar hit.”

Asylrättsrörelsen efter 2015 sägs vara den största folkrörelsen sedan antikärnkraftsrörelsen. Då märktes de stora demonstrationerna. Idag är hjälparna upptagna med att ta hand om sina flyktingvänner och nya familjemedlemmar. I coronatider är fysiska manifestationer omöjliga. Opinionsarbetet pågår i insändarspalter, debattartiklar och sociala media. #Vi står inte ut har 78 000 ”gillare”. Den digitala marschen För en mänsklig flyktingpolitik 2020!har 100 deltagande organisationer och tusentals demonstranter. Facebookgruppen #Jag är 2015 har 50 000 medlemmar. Namninsamlingen Här är där man är – permanent uppehållstillstånd för alla som är i Sverige har 37 000 undertecknare.

Många ”vanliga” människor har träffat flyktingar i vardagen. Frågar man dem ”tycker du att NN ska utvisas?” får man svaret ”nej”. Enligt två undersökningar av Röda Korset, Rädda Barnen och Svenska Kyrkan vill majoriteten av befolkningen att barn och sjuka ska få stanna och att familjeåterförening underlättas.

Flyktingarna från 2015 - 2016 är i åldersgrupper som Sverige behöver. Efter fem år här är de integrerade, jobbar, hämtar barn på dagis, tar studenten, bildar familj. De som fick avslag är kvar i landet. Några har inte klarat påfrestningarna och har hamnat på samhällets skuggsida.

Idag finns minst 30 000 utvisningshotade i Sverige. Barnfamiljer som lever under existensminimum. Ungdomar som snart helt försörjer sig på arbete. Vuxna som prickfritt skött sina arbeten. Andra som trots att de saknar uppehållstillstånd försöker integrera sig i samhället.

Bara att tvångsutvisa ca 10 000 ungdomar till Afghanistan tar 10-20 år och kostar över en miljard kronor. Stora investeringar kastas bort.

I juli 2021 ska en ny asyllagstiftning införas. Vi hoppas att den tillfälliga lagens omänskliga begränsningar tas bort. Dessutom behövs en lösning för alla dem som nu finns i Sverige. Ge dem permanenta uppehållstillstånd! Då sparas stora resurser in samtidigt som vi får arbetskraft – från bärplockare till läkare.

Att låta dem stanna i Sverige är det enda mänskliga, både gentemot dem och oss hundratusentals hjälpare som skulle kunna andas ut och se fram emot att umgås med våra nya vänner och familjemedlemmar på ett normalt sätt.

Länkar

Citaten i texten är hämtade från böcker, bloggar och media.

Finns det plats för mig i världen? Antologi. Red. Margareta Söderberg. Books on demand 2019. 224 s. ISBN-13 9789177854937 https://stottepelaren.se/handla/bocker/#Finns-det-plats-f%C3%B6r--mig

Stoppa utvisningarna till Afghanistan! Etikett ”Svenskarna” https://stoppautvisningarna.blogspot.com/search/label/Svenskarna

Stöttepelaren – blogg https://stottepelaren.se/blogg/

Nej, utvisa inte de ensamkommande! Lokalpolitiker från M, KD, S, C, L, V, MP, Fi och SIV: Gör om gymnasielagen. Aftonbladet 5.5.2020 https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Jo8lRP/nej-utvisa-inte-de-ensamkommande

En majoritet av svenskarna är fortsatt positiva till en medmänsklig migrationspolitik. Rädda Barnen, pressmeddelande 9.9.2020 https://press.raddabarnen.se/pressreleases/en-majoritet-av-svenskarna-aer-fortsatt-positiva-till-en-medmaensklig-migrationspolitik-3033005

#Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa https://www.facebook.com/vistarinteut/

För en mänsklig flyktingpolitik 2020! https://www.facebook.com/groups/forenmanskligflyktingpolitik

#Jag är 2015 https://www.facebook.com/groups/827843567702246

Pressmeddelandet  

Undertecknare:

Nationella organisationer
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!Ingrid Eckerman
StöttepelarenKarin Fridell Anter
Läkare i Världen SverigeThomas Avén
Nu är det nogEvaMärta Granqvist
Etikkommisionen i SverigeAnita D'Orazio
BarnrättsbyrånElin Wernquist
Pingst IntegrationsrådMark Beckenham
Junis, IOGT-NTOMona Örjes
Sverige för flyktingamnestiEllie Civat
Håll ihop Sverige - Flyktingamnesti för de ensamkommandeJoel Larsson
Ung i SverigeBenjamin Fayzi
#Fem över tolvÖrjan Carlbring
Socialistisk politikJohannes Jensen
Afarvänner i SverigeKarolina Schultz Danielsson
Solidarity RisingBenjamin Ladra
Center för försvar av barnens utveckling i Irak, CFBRISherzad Fatih
Sveriges UngdomsrådOruba Abu-Hammam
SFU Sverigefinska ungdomsförbundetJessica Preiman
Sveriges Dövas UngdomsförbundJuni Sowell
FristadsfondenUlla Hoffmann
Liv utan gränserZahra Hosseiny
  
Lokala och regionala organisationer
Föreningen för ideella familjehem i LuleåMeta Wiborgh
Allas rätt till liv och skydd, LuleåMaria Erixon
Ung i Sverige VästerbottenAnna Rosenkvist
Sundsvalls asylkommittéÅsa Forsberg Johansson
Krisgruppen Frivillig i SandvikenMaria Thorell
Asylkommittén i GävleborgElisabeth Skoglund
Krisgruppen flyktingungdomar i GävleSandra Söderqvist
Föreningen Kompis FalunJanina Bengsdotter
Världen i VärmlandKlara Patzauer
Uppsalastödet för unga människor som är eller har varit på flyktElisabet Rundqvist, ordförande
Teater Aros, UppsalaJanya Cambronero Severin
Frivilliga familjehem i ÖsteråkerTomas Tysén , ordf.
Stöttepelaren StockholmAnn-Sofie Spångberg
Haninge frivilliga familjehemCarin Flemstöm
Rädda Barnen, HaningeMina Järleström
Föreningen Drömhotellet Kalmar/ÖlandJessica Rydell
Rädda Barnen i Kalmar länJan Bolin
Stöttepelaren KalmarBarbro Eldhagen
SEMK – Stödföreningen för ensamkommande ungdomar i Mönsterås
Stöttepelaren SotenäsMena Macken Nyberg
Nätverket för ensamkommande unga i Gislaveds kommunHelena Jönebratt
Goda krafter för ensamkommande i LjungbyMona Kristoffersson
Hemma i Sverige, VärnamoQasim Wahidi
Agape BoråsLennart Frejd
Refugees welcome SjuhäradKim Lindberg
Kvar i EksjöIngrid Åkesson Holmberg
Agape VarbergBjörn Mellquist
Hudiksvall-Nordanstigs Asylkommitte'Margareta Sidenvall
Kraftsamling för ensamkommande, LuleåMeta Wiborgh
Vi i Världen, KarlstadViktoria Sterner
Välkommen till MälaröarnaStefan Pettersson
Dadal utveckling, UppsalaPer Backman
Frivillligorganisationen Agape, GöteborgMatilda Brinck-Larsen
Agape Uppdevalla Munkedal TanumMaria Wallin
Kulturföreningen Stjärnstoff, Karlskrona.Pia Dauhn, ordförande
Agape HalmstadBirgitta Jönsson
Asylnätverket Låt dem stanna, UmeåPaola Lundmark
Asylgruppern ÖrebroAnnica Brenander
Den ideella föreningen Livlinan, UpphäradBirgitta Jarl Wogenius
Korskyrkan Filipstad-HälleforsBengt Sjöberg ("Flyktingpastorn") 
Equmeniakyrkan ÖstersundTommy Gezelius
Hej Salam - skaparkollektiv och kulturförening på GotlandJens Friis-Hansen
Kvar i YdreLars Vestgöte
Ung Agape BoråsLinda Hinderyd
Värmlands säterbrukareföreningBertil Johansson
Vänsterpartiet UmeåEllen Ström
Frivilliga familjehem i NorrköpingJosefina Söderholm
NordSyd i GrästorpAlbin Blomster
Ingen människa är illegal, UppsalaAlbin Jansson
Vita stenens flyktingstöd, StockholmMona Wehlin
Frivilliga familjehem i TyresöLovisa Wassbäck
Rädda barnens lokalavdelning Ljungskile/UddevallaSheila Carlsson
Föreningen Tollebobarnen, FlodaElisabeth Ödman

1 kommentar: