onsdag 26 februari 2020

Anonym hjälpare: "Nu brast det"


Nu brast det. Tårar som inte tar slut. Hur gör ni andra? Hur orkar ni? Hur hittar ni kraft?

En ungdom ligger på sjukhus efter ett självmordsförsök. Den andra ungdomen är i Paris. Sover på gatan. Men på natten vandrar han omkring. Det är för farligt att sova ute i Paris på natten. Han frågar mig: "Är det sant som många säjer att det tar slut när man dör?"
Han är utskriven från sjukhuset efter att "ha ramlat" i Seine. Jag fick se hans arm, det var infekterat. Svåra o stora brännmärken som inte kunnat läka riktigt. 

Ja, jag skriver inte mer här.. Jag blir bara så förtvivlad över allt detta lidande. De kunde haft det bra om de hade fått chans. Nu tynar de bort sakta och tyst. Det gör Sverige och Europa mot ungdomar som vill bidra o kunde berika vårt samhälle. Allt är så fel. Klart slut o godnatt Sverige”
Samma vän såg en film. Talibaner spelar fotboll. Fast i stället för boll ... människohuvuden. Ingen film för mig att se, jag mår illa av tanken att bollen en gång kan komma att vara någon av mina vänners huvud. Nån av dem som inte ”varit tillräckligt detaljerad i sin berättelse” och ”inte kunnat bevisa sin identitet”.
Har man som barn utsatts för trakasserier, våld och övergrepp är det svårt att berätta om, att sätta ord på, man värjer sig för smärtan som hör till minnena, det har jag personlig erfarenhet av. Att då motivera ett avslag med ”Du har inte varit tillräckligt detaljerad i din berättelse” blir ett hån som ytterligare späs på med ”du har inte gjort din identitet trolig”. Tack, INGET personbevis, inte ens pass, utfärdat av afghanska myndigheter godkänns så HUR ska man?
På Migrationsverkets sida kan man läsa att de inte tvingar någon, de jobbar med ”frivilligt återvändande”. Deporterar är det i stället gränspolisen som gör. I handbojor tvingas dessa unga som kommit att bli skolkamrater, lagkamrater och älskade familjemedlemmar till ”internflykt” eftersom det i 32 av 34 provinser i Afghanistan anses råda väpnad konflikt, dvs krig.
Ordning och reda i asylpolitiken. Jag mår illa. Men framför allt, det gäller att orka.



Media äger rätt att återge texten, med angivande av källa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar