fredag 6 maj 2022


 Kampanjen Håll ihop Sverige, med 165 deltagande organisationer, kräver permanenta uppehållstillstånd för alla Sveriges ensamkommande ungdomar, av alla nationaliteter, som varit här i mer än ett år. Nätverket har länge bett om att få uppvakta migrationsminister Anders Ygeman. Till sist fick man ett möte med Ygemans statssekreterare, Sebastian El Toro.

Här är sammanfattas mötet av Anders Wijkman.

Vid mötet med statssekreterare Sebastian El Toro den 25 april 2022 deltog Maud Edgren-Schori, Thomas Avén, Henry Ascher, Jan Stattin och undertecknad, Anders Wijkman. Från departementet deltog ytterligare tre personer, bl.a. Henry Mårtensson, chef för Migrationsavdelningen.

Mötet hölls i en positiv anda. Vi framhöll vår starka kritik av det faktum att ett stort antal unga människor – de flesta från Afghanistan – efter mer än sex år i landet fortfarande ”hänger i luften” och inte vet hur deras framtid kommer att gestalta sig. Denna osäkerhet har skapat stora trauman hos många av ungdomarna.

Vi pekade på avsevärda brister i asylprocessen med brister i rättssäkerheten, ändrade regler, godtyckliga åldersbestämningar, bristfälliga tolkar mm. Vi riktade också kritik mot de retroaktiva inslagen i lagstiftningen samt godtyckligheten i bland annat gymnasielagen.

Vi framförde önskemålet om en human lösning av krisen för alla dessa ungdomar. Vi underströk att det kommer att vara i praktiken omöjligt att visa ut det stora flertalet ur landet. De upplever alla det som en omöjlighet att återvända till Afghanistan på grund av situationen där. Om de inte beviljas uppehållstillstånd kommer de att gå under jorden och/eller söka sig vidare till andra länder i Europa.

El Toro lyssnade dels på beskrivningen av det svåra läget i Afghanistan, dels på påpekandena om de uppenbara bristerna i rättssäkerheten vid behandlingen av otaliga ärenden.

Vid den avslutande diskussionen framhöll El Toro att någon allmän reglering, typ amnesti, inte övervägs. Regeringen är helt inställd på individuell prövning av varje ärende. Vi framhöll att tidsutdräkten vid ett sådant förfarande innebär ytterligare lång väntan och osäkerhet.

Vi framförde var och en koncentrerade budskap på basis av våra respektive erfarenheter:

Thomas Avén: "Vid våra mottagningar inom Läkare i Världen, från Malmö till Luleå, har vi märkt en förändring vad gäller sjukligheten hos de ensamkommande afghanska pojkarna, Från att det för några år sedan mest rörde sig om vanliga kroppsliga krämpor så är det idag mer psykiska besvär, PTSD, självmordstankar, missbruk. Många har inget ordnat boende, inga pengar. Detta leder till kriminalitet, prostitution och missbruk. De saknar helt trygghet, ser ingen ljusning. Våra insatser idag är mycket inriktat på psykiatri, könssjukdomar och missbruk, ofta heroin.”

Jan Stattin: "I boken Den onödiga flyktingkrisen belyser vi hur bristen på transparens och rättssäkerhet i asylprocessen, som gäller både migrationsverket och migrationsdomstolarna, har skapat lidande och upprördhet bland såväl asylsökande som det svenska civilsamhället. Att man i processen förnekar reella hot har inneburit att den som fått avslag blir kvar i landet. Det har lett till långa och dyrbara nya rättsprocesser och förlust av myndighetstilltro hos ett par hundra tusen svenskar i nätverken kring de asylsökande. En stor grupp unga asylsökande har under åren i Sverige skaffat sig gymnasieutbildning inom bristyrken och de som har arbetstillstånd kommer snabbt i jobb. Om denna välintegrerade och kraftfulla grupp drabbas av nya avslag – ofta schablonartade och ett uttryck för vad man inom verket kallar signaler från ledningen om att prioritera avslag – är risken för att ett omfattande skuggsamhälle uppstår och den problematik som i dag gäller en förhållandevis liten grupp kommer att bli omfattande. Ingen klarar i längden att leva som papperslös. Talibanregimens Afghanistan är för en västerniserad återvändare en dödsfälla".

Maud Edgren-Schori: ”Möjlighet att arbeta, att bidra skulle innebära en win-win situation. Flera länder tillåter arbete under asylprocessen, t.ex. Belgien, Tyskland. När man inte tillåts arbeta blir man beroende av skuggsamhället - och dras lätt in i kriminalitet och prostitution. Situationen skapar ett utanförskap som bidrar till psykisk ohälsa och otrygghet. Många hamnar i svart arbete och hos oseriösa arbetsgivare, där de tvingas betala tillbaka del av lönen. Att inte låta ungdomarna arbeta innebär ett resursslöseri - många har en utbildning och vill inget hellre än göra rätt för sig. Stora delar av allmänheten uppfattar det som att de asylsökande väljer att inte arbeta, men detta är fel! Att det är omöjligt att överleva på 61 kr per dag behöver inte påpekas. Civilsamhället ställer fortfarande upp. Många skolor låter ungdomar med utvisningsbeslut gå kvar.

Anders Wijkman: ”Den mycket svåra situationen i dagen Afghanistan måste uppmärksammas – både vad gäller säkerheten, framför allt för hazarerna, men också rent allmänt de stora humanitära behoven som råder. Att sända unga människor tillbaka dit under överskådlig tid framstår som orimligt. Det nya säkerhetsutlåtandet som Migrationsverket gjort är ytterst oklart och delvis motsägelsefullt.”

Henry Ascher: ”Det finns mycket forskning som gjorts kring barn på flykt och hur de påverkas. Se bifogad power point med de viktigaste resultaten av forskningen.”




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar