lördag 10 augusti 2019

Säkerheten i Afghanistan augusti 2019

Antalet dödade i Afghanistan 1989-2018. Uppsala Conflict Data Program (UCDP)
Enligt UNAMA, United Nations Assistance Mission in Afghanistan, var antalet döda och skadade under första halvåret 2019 knappt 4000, färre än på många år. Samtidigt tycks USA och talibanerna komma fram till en överenskommelse som är första steget på väg till vapenvila. Detta borde vara något att glädja sig åt. Men hur ska vi tolka det?
Enligt förslaget till överenskommelse med talibanerna ska USA dra tillbaka 5 000 man inom fem månader och 8 000 inom två år. Talibanerna ska kapa banden till Al-Qaida och regeringen ska släppa ut 5 000 – 6 000 talibaner ur fängelserna.

Efter denna överenskommelse ska intra-afghanska förhandlingar börja. I bästa fall leder de till vapenvila, men ingen vet vilken makt talibanerna kommer att få.
Förutsättningar för upprättande av en långsiktig fred i Afghanistan är bland annat fortsatt (och ökat) internationellt ekonomiskt bistånd, förbättrad kontroll över hur biståndspengar används, fortsatt förbättring av kvinnors situation och en framgångsrik återintegrering av 60 000 talibansoldater med familjer.
Om detta inte fungerar finns risk för storskaligt inbördeskrig.

Komplettering 19.8.2019: Trumps avsikter att, utan att förankra det med Afghanistans regering, dra tillbaka sina trupper kallas av en del att den afghanska regeringen sålts ut och att det är ett förräderi av det afghanska folket. Trump meets security officials of Afghanistan as concerns mount about US withdrawal  CNN 16.8.2019 
Artikeln finns att ladda ner som pdf-fil längst ner i pressmeddelandet
HISTORIA
Afghanistan blev självständigt från Storbritannien 1919. 1973 avsattes kungen och republik utropades. 1978 tog kommunistpartiet makten. 1979 invaderades Afghanistan av sovjetiska trupper. En del av befolkningen flydde till Pakistan, där grupper med troende krigare, mujaheddin, utbildades och beväpnades, med stöd både från Pakistan och USA, för att strida mot Sovjet. 1989 drog sig Sovjet ur Afghanistan, och olika mujaheddingrupper stred om makten. 1996 tog talibanerna makten och införde ordning och reda, bland annat med sharia-lagar. Den högsta dödssiffran var 12 174 år 1997.
Eftersom Al-Qaida antogs ha ett fäste i Afghanistan utlyste USA bl.a. sanktioner. Efter 11 september-attacken i New York 2001 anföll USA Afghanistan och besegrade majoriteten av talibanerna. 2014 valdes Ashraf Ghani till landets president. Stora delar av de internationella styrkorna drogs därefter tillbaka.
AKTUELLT LÄGE
Befolkningen i Afghanistan har ökat med 70 % sedan 2001 och det har nu drygt 30 miljoner invånare, varav hälften är under 20 år. Medellivslängden var 2001 44 år men steg till drygt 60 år. Den har nu sjunkit till 52 år, lägst i världen. Spädbarnsdödligheten är högst i världen. De största hälsoproblemen är undernäring samt spridning av smittsamma sjukdomar.
Afghanistan är ett av världens svåraste länder att leva i för kvinnor. Antalet änkor uppskattas till mellan en halv och två millioner.
Den internationella militära närvaron gav tidigare bränsle till ekonomin. Minskningen 2014 medförde en ekonomisk inbromsning och kraftigt ökad arbetslöshet. Arbetslösheten ligger nu på 30 %, bland ungdomarna runt 40 %. 80 % av jobben är inom säkerhetssektorn. Barnarbete är vanligt.
Laglig export utgör en tiondel av importen. Afghanistans ekonomi vilar på illegal narkotikahandel och internationellt bistånd.
Stora delar av befolkningen lever i extrem fattigdom, och fattigdomen har stigit till 55 %. Sex miljoner människor är i behov av stöd. Läget är särskilt allvarligt för internflyktingarna som ofta saknar tillgång till grundläggande samhällstjänster. Tillgång till hälsa, utbildning, vatten och mat är därtill stora utmaningar i flera regioner.
Inom landet har nästan en miljon människor tvingats på flykt på grund av konflikter eller torka. Samtidigt har någon miljon av dem som för länge sedan flydde till Pakistan eller Iran, nu med barn och barnbarn, tvingats ”återvända” till Afghanistan. Flyktingläger och slumområden i städerna breder ut sig, men det är brist på vatten, mat, skolor, sjukvård. 
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter 2019 ger en god inblick hur det är ställt med mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i Afghanistan. Här följer några punkter.
Straffriheten är utbredd och många afghaner saknar grundläggande rättssäkerhet.
Kvinnor och barn är särskilt utsatta och har drabbats hårt av säkerhetsläget. Diskriminering, grova kränkningar och våld är vanligt förekommande. Hederskultur, inklusive hedersbaserat våld och stark kontroll av släktingar, förekommer. Till följd av religiösa och sociala tabun är straffriheten utbredd för våld mot kvinnor.
Barnens rättigheter är kraftigt inskränkta. Tillgång till utbildning är starkt begränsad. Barnäktenskap är vanligt. Flickor utsätts för tvångsäktenskap.
Barn, särskilt pojkar, är de vanligaste offren för människohandel för sexuellt utnyttjande (bacha bazi, danspojkar), tvångsarbete och rekrytering till väpnade grupper. Hazarerna är särskilt utsatta. Offer för sexhandel frihetsberövas och åtalas för moralbrott.
Det är inte tillåtet för muslimer att konvertera till andra religioner eller avsäga sig sin tro. Det förekommer en i huvudsak icke-statlig diskriminering mot utövare av andra religioner, och även gentemot muslimska minoritetsgrupper, exempelvis shiitiska hazarer.
Det saknas rättsligt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Pederasti, en term som bland annat innefattar sexuellt umgänge mellan två vuxna av samma kön, bestraffas med långa fängelsestraff.
KRIGET SEDAN 2001
På FN:s säkerhetsråds initiativ bildades 2001 den säkerhetsstyrkan International Security Assistance Force (ISAF) under befäl av NATO. År 2014 omvandlades den och bemanningen minskades kraftigt. USA står för cirka hälften av de internationella styrkorna i Afghanistan.
Talibanerna har stärkt sin position sedan 2001. År 2009 hade de återhämtat sig nog för att bilda en skuggregering i delar av landet. Talibanerna behärskar nu cirka 10 % av befolkningen och 60 % av Afghanistans yta, huvudsakligen landsbygdsområden inkluderande huvudleder. Vid huvudlederna upprättar de hinder där tull tas upp och där avvikande eller misstänkta personer kan mördas direkt alternativt kidnappas. Vägbomber är inte ovanliga.
Talibanerna är inte de enda som ser regeringsstyrkorna och de internationella styrkorna som sina fiender. President Ghani talar om 21 olika grupper som slåss mot varandra. Både Al-Qaida och IS (Daesh) är aktiva inom landets gränser, ofta i samarbete med talibanerna. Al-Qaida har kontroll över vissa gruvor. Rekrytering sker bland annat vid universiteten. IS, vars styrkor växer, misstänks för att använda östra Afghanistan för utbildning och träning inför angrepp i Europa och USA.
USA har mångdubblat sina luftangrepp från under 1 000 år 2015 till över 7 000 år 2018. Även personalstyrkorna har ökat. Förutom över 14 000 soldater har man 11 000 amerikanska entreprenörer och 20 000 inhemska samt 3 000 säkerhetsoperatörer. De afghanska styrkorna är helt beroende av stöd och utbildning från de amerikanska styrkorna. Den högteknologiska utrustningen som USA gett till Afghanistan, t.ex. en helikopter, är beroende av amerikanernas skötsel och underhåll.
Det finns många rapporter om att regeringstrogna och amerikanska styrkor har mördat civila i jakten på talibaner och andra motståndare.
Kvinnor riskerar som alla andra att förlora livet eller en kroppsdel. De drabbas också av konfliktorsakad förflyttning, ekonomisk osäkerhet och bristande tillgång till grundläggande samhällstjänster. Den väpnade konflikten förstärker ojämlikhet och diskriminering av kvinnor, vilket ökar risken för sexuellt och könsbaserat våld. Kvinnor piskas och dödas då de anklagats för t.ex. otrohet.
Barn skadas av explosiva rester, t.ex. landminor, liksom av attacker på skolor och sjukhus. En tredjedel av totala antalet döda och skadade civila är barn. Talibanerna har stoppat poliovaccinationer trots att Afghanistan är ett av de få länder där polio är endemiskt.
Barnen utsätts också för rekryteringsförsök till konfliktens olika parter. Att straffrihet föreligger för sexuellt våld mot barn, inklusive bacha bazi, är allvarligt.
Lifos, Migrationsverkets experter, påpekade 2018 att avsaknad av skadade och döda inom ett område inte behöver betyda att frid och lugn råder. Det kan också bero på att talibanerna har så stark makt i området att ingen opposition finns.
Den 4 oktober 2018 avhölls den internationella konferensen How safe is Afghanistan? i Stockholm. Alla föreläsarna, varav flera tillbringat många år i Afghanistan, instämde i att de europeiska migrationsmyndigheterna underskattar den farliga situationen i Afghanistan, för invånarna såväl som för återvändare. Våldet är nu oförutsägbart. Ingen plats i Kabul är skyddad från självmordsbombare, och ingen plats i Afghanistan är säker för talibanattacker. Civila drabbas hårdast. Skolor bombas, och föräldrar vågar inte skicka barnen till skolan eller låta dem leka utomhus. Återvändare utan sociala nätverk möter mycket svåra liv. Professor William Maley ansåg att interventionerna från väst sedan det kalla kriget mellan Sovjetunion och USA snarast minskat möjligheterna till en hållbar fred.
År 2018 uppgick antalet dödade till 25 696, dvs. dubbelt så många som den högsta siffran under talibantiden. Afghanistan blev detta år världens farligaste land. 
FÖRSTA HALVÅRET 2019
Enligt UNAMA:s halvårsrapport har knappt 4 000 skadade och döda registrerats under första halvåret 2019, det lägsta antalet sedan 2012. Civila förluster (skadade och dödade) orsakade av regeringsfientliga trupper minskade med 43 % beroende på färre sprängdåd på marken.
Antalet förluster åsamkade av regeringstrogna styrkor (Afghanistan + NATO) ökade med 31 %. Det är framför allt luftattacker, bland annat mot misstänkta drogfabriker, som ligger bakom merparten av de civila offren – inte talibaner, IS eller andra grupperingar. Även sökoperationer utförda av afghanska och amerikanska specialstyrkor har medfört ökat antal dödade och skadade civila. Från första till andra kvartalet 2019 ökade antalet civila dödsfall med 27 %.
Värst drabbade har norra och nordöstra delen av Afghanistan varit, inklusive Kabul.
Det händer att internationella styrkor av misstag dödar både regeringssoldater och civila. I Helmand i maj 2019 dödade internationella luftstyrkor minst 17 regeringssoldater och skadade ytterligare 14. Regeringssoldater attackerade ett svenskt sjukhus som leds av Svenska Afghankommittén, där två personer dödades. Hittills i år har 15 amerikaner dödats, lika många som under hela 2018.
Barnen drabbas hårt. 327 barn dödades och 880 sårades under denna period. Landminor och andra överblivna vapen bidrar. Hur många av självmordsbombarna som var barn vet vi inte. Konflikterna har också lett till att familjer tvingats till internflykt och att skolundervisning och sjukvård försämrats.
Under första halvåret 2019 registrerade UNAMA 23 pojkar 12-17 år som hade rekryterats av talibanerna för att slåss, sätta ut sprängladdningar, bära vapen, spionera och vakta baserna. Två flickor våldtogs. Tre pojkar togs till afghanska och amerikanska trupper som livvakt, att bära vapen och för sexuella tjänster. Mörkertalet anses vara stort.
JULI – AUGUSTI 2019
Under juli månad 2019 dödades och skadades 1 500 civila, den högsta siffran sedan 2017. Det har framför allt varit bil- och vägbomber. Attentaten riktar sig mot polis, myndigheter och politiker, men i centrala Kabul drabbas enormt många civila.
Under veckan 2-8 augusti dödades minst 96 regeringstrogna militärer och 35 civila i 40 attacker spridda över landet. Fem av attackerna leddes av regeringstrogna. Underrapporteringen antas vara stor. Bilbomben i Kabul den 7 augusti, utanför en polisstation nära en skola i ett område med många hazarer, dödade 10 civila och 4 poliser samt skadade 145, varav 92 civila.
I anslutning till detta intervjuades SVT:s mellanösternkorrespondent Stefan Åsberg: ”Det är ett otäckt land att besöka. Man är rädd på nästan alla platser. Det finns en oro i luften och det är samma rädsla som befolkningen lever med, 24 timmar om dygnet. Man vet inte om ens släktingar kommer att komma hem när de går till jobbet eller om barnen kommer tillbaka efter det att skolan slutar. Så illa är våldet!”
Talibanledare har manat till lugn i samband med firandet av Eid al-Adha 11-15 augusti. Regeringsstyrkorna mobiliserar för att bibehålla lugnet. 
”FREDSSAMTALEN”
Den åttonde rundan ”fredssamtal” mellan talibanledare och USA pågår just nu. En överenskommelse kan komma att undertecknas inom en vecka. Målet för USA är att talibanerna ska garantera att Afghanistan inte blir en hemvist för terrorister. Talibanernas mål är att USA:s ockupation av Afghanistan ska upphöra. De insisterar på att en tidtabell för USA:s tillbakadragande av alla trupper ska finnas innan de möter representanter för den afghanska regeringen.
När uppgörelse finns ska ”intra-afghanska förhandlingar” inledas mellan talibanerna och den afghanska regeringen. Då först kan det handla om vapenvila. Övriga stridande grupper nämns inte i artiklar och rapporter.
Talibanerna är idag mer inflytelserika än de varit sedan 2001. Talibanerna spelar nu på den militära, politiska, ekonomiska och rättssäkerhetens planhalvor. I Uzbekistan mottogs de av utrikesministern för att diskutera framtida relationer. Det ökade våldet handlar om att förstärka sin redan starka förhandlingsposition.
Många insatta anser att ett samregerande mellan nuvarande regering och talibanerna är omöjligt då man inte har tillit till varandra. Maktdelning kan vara enda sättet att komma framåt. 
PRESIDENTVALET 2019
Presidentvalet som har skjutits upp två gånger ska äga rum de 28 september. För president Ghani är det viktigt att valrörelsen är lugn och att valdeltagandet blir högt för att valet ska anses trovärdigt. En intervjustudie tyder dock på att det blir lågt.
Samtidigt som båda parter säger att fredssamtalen går framåt angriper talibanerna presidentvalet. På sin hemsida säger talibanerna att valen inte är legitima då landet är ockuperat. De säger också att förhandlingar pågår om att få slut på ockupationen och förbereda intra-afghanska samtal. De rekommenderar människor att hålla sig borta från möten och demonstrationer som kan bli mål för angrepp. Talibanerna kommer att försöka förhindra att människor går till vallokalerna. 
USA DRAR SIG UT UR AFGHANISTAN
Redan i december 2018 förklarade USA:s president Trump att han vill stänga ambassaden i Kabul och dra tillbaka alla styrkor. Hans rådgivare fick honom att backa. Nu har han återigen förklarat att han vill dra ner på styrkorna från 14 000 till 8 000-9 000 man före USA:s presidentval i november 2020. Detta blir då en del av överenskommelsen med talibanerna.
Enligt förslag till överenskommelse med talibanerna USA dra tillbaka 5 000 man inom 5 månader och 8 000 inom två år. Talibanerna ska kapa banden till Al-Qaida och regeringen ska släppa ut 5 000 – 6 000 talibaner ur fängelserna.
Den 28 mars 2019 ordnade CSIS (Center for Strategic & International Studies) en hearing med John F. Sopko, The Special Inspektor General for Afghanistan Reconstruction (SIGAR). Uppdraget till SIGAR är att bevaka att amerikanska skattebetalares pengar i Afghanistan används på ett bra sätt.
Moderatorn Anthony H. Cordesman inledde med att bekymrat konstatera att en strategi för USA:s närvaro i eller tillbakadragande från i Afghanistan helt saknas. John F. Sopko presenterade sedan en uppdaterad högrisk-lista.
1. Ekonomiskt stöd. Fortsatt och kanske ökat ekonomiskt stöd är nödvändigt. Afghanistans regering är beroende av utländska bidrag för att överleva. Blir det fred behövs ytterligare bidrag för att freden ska bli hållbar. Även om talibanerna lägger ner sina vapen måste Afghanistan skydda sig mot IS, andra terroristgrupper, narkotikaorganisationer, lokala krigsherrar och kanske talibanska utbrytargrupper. Om de 300 000 välutbildade och välutrustade soldaterna får se sina löner minska eller upphöra utgör de en fara för landet. För att regeringen ska anses legitim måste den satsa på skolor, sjukvård och infrastruktur som vatten och elektricitet. Det var först när det ekonomiska stödet drogs in som den Sovjetinstallerade regeringen kollapsade, inte när Sovjet drog tillbaka sina styrkor.
2. Integrering av talibanerna. 60 000 tungt beväpnade talibankrigare och deras familjer ska integreras in i det afghanska samhället. Deras framtidsutsikter är små med den svaga afghanska ekonomin, få möjligheter att få anställning, politisk osäkerhet, fortsatt osäkert läge och misstänksamhet från en befolkning som i över 40 år varit i konflikt med dem. Erfarenheter från andra konflikter är att framgångsrik återintegrering kräver engagemang och stora resurser från regeringen. Den afghanska regeringen saknar kapacitet att leda en sådan process och ekonomiska resurser att driva den. Internationella givare måste gå in. Besvikna talibaner kan återigen ta till vapen och hotar därför varje fredsöverenskommelse.
3. Kvinnornas situation. Under de senaste 18 åren har stora framsteg gjorts när det gäller kvinnors utbildning och plats i samhället. Men Afghanistan är ett av de länder där kvinnornas situation är allra svårast, framför allt för de 75 % av kvinnorna som bor på landsbygden. Om de här framstegen backas, om arbetet för kvinnans rättigheter minskar, så kommer också intresset för internationellt bistånd att minska, vilket i sin tur kan leda till att regeringen kollapsar.
4. Kontroll av bidragen. USA:s bidrag går huvudsakligen till Afghanistans regering. Men regeringen saknar ofta både vilja och möjlighet att kontrollera att dessa bidrag går till vad de avsågs för och att de inte bidrar till korruptionen. Om USA:s militära och civila personal minskar kommer förmågan att följa pengarna att minska. Att slussa pengarna genom Världsbanken eller FN förbättrar inte läget, de har samma problem. Om USA avser att ekonomiskt kompensera för bortdragandet av trupperna måste det villkoras med en oberoende uppföljning av hur pengarna används – annars är de bortkastade.
VAD HÄNDER NÄR USA LÄMNAR?
Lifos, Migrationsverkets experter, säger så här i en rapport om Ghazni: ”Ett alltför snabbt trupptillbakadragande, utan att pågående fredssamtal lett in i regelrätta förhandlingar mellan huvudparterna talibanrörelsen och den afghanska regeringen, riskerar att bidra till våldseskalering. I ett värsta scenario skulle detta kunna medföra en situation liknande den som uppstod i Afghanistan efter att Sovjetunionen lämnat landet 1989. Detta värsta scenario skulle kunna innebära statskollaps, sönderfall, fraktionalisering utifrån etniska skiljelinjer och i förlängningen fullskaligt inbördeskrig. Ett sådant värsta scenario är möjligt, men mindre sannolikt på kort till medellång sikt. Alltför många externa aktörer är oroade över vad en sådan utveckling skulle kunna innebära för både regional och global säkerhet. USA:s hållning och truppnärvaro är en viktig nyckel till vad som sker.”
Den pensionerade amerikanska generalen David Petraeus varnar för att ett totalt tillbakadragande av amerikanska trupper kan ge en värre situation än det som hände i Irak då Obama drog tillbaka trupperna. Han påpekar också att övriga 20 stridande grupper inte kommer att kallas till de intra-afghanska förhandlingarna.
Många afghaner är rädda för att en uppgörelse om bortdragande av främmande trupper försvagar deras förhandlingsmöjligheter med den militanta gruppen. Talibanerna avfärdar den valda regeringen som västs nickedockor, och deras mål är att ersätta den med ett islamskt emirat.
KOMMENTARER
Afghanistan var mycket farligt under de tidigare krigen. Idag har de stridande parterna tillgång till inte bara ett mycket större antal vapen utan också till mycket mer potenta vapen. Om Lifos får rätt går kanske landet mot den allra farligaste perioden i sin historia. Vi ska inte heller glömma risken för svält och epidemier som ofta följer i krigens spår.
Om freden medför att talibanerna får mer inflytande kan vi se fram emot en försämrad situation för kvinnorna och en ökning av narkotikahandeln som talibanerna är beroende av.
Avväpning är en viktig men svår fråga. Talibanerna har gömda vapenförråd, och det sker tillförsel från Pakistan. Det är knappast troligt att de går med på att överlämna sina vapen till regeringsstyrkor eller internationella styrkor.

KÄLLOR
Afghanistan UCDP Uppsala Conflict Data Program. Läst 10.8.2019
Afghanistan: The country of widows Outlook Afghanistan 24.6.2018
How safe is Afghanistan? Internationell konferens i Stockholm 4 oktober 2018
The Special Inspector General for Afghanistan Reconstruction: High-Risk List Video, ladda ner utskrift som pdf. SCIS 28.3.2019
Will a New Plan End the War in Afghanistan? The New York Times 9.8.2019

Författare: Ingrid Eckerman  ingrid.eckerman@gmail.com 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar