tisdag 30 juli 2019

Barnfamiljernas marsch 30 juli: Vad väntar dem i Afghanistan?


I dag 30 juli manifesterar barnfamiljerna #Livutangränser återigen på Mynttorget. Klockan 16:30 är det samling på Norra Bantorget. Kl 17.00 avgår tåget till Mynttorget och kl 20:00 går marschen tillbaka till Norra Bantorget. De stöds bland annat av #femövertolv i Östersund och #vita scarfen i Göteborg.

Liv utan gränser kräver:
- att tolkningen av Barnkonventionen i Sverige omfattar även afghanska barn
- att politikerna hittar en lösning så att alla barnfamiljer från Afghanistan får stanna
- att Sverige slutar utvisa kvinnor som utsatts för hedersbrott
Om de utvisas - hur blir deras liv?
Familjerna kommer att räknas som internflyktingar i sitt eget land. Få av dem har någon hemby dit de kan resa, ofta på grund av våldet hemmavid. Många föräldrar är uppvuxna i Iran, deras egna familjer kan vara splittrade eller även de internflyktingar. Ibland är det släkten som utgör det största hotet.
Ur en rapport från UNHCR hämtar jag följande om flyktingbarns situation i Afghanistan.
De senaste åren har många miljoner afghaner, som bott i Iran eller Pakistan i 30-40 år, tvingats tillbaka till Afghanistan. 
För många afghanska flyktingar är livet efter återvändandet mycket hårt. Ofta kan de inte återvända till hembyn. Där möts de av dåliga eller obefintliga försörjningsmöjligheter, kvarstående konflikter om mark och egendom, dålig säkerhet, svag infrastruktur och begränsad social service. 
I stället samlas de, tillsammans med internflyktingar som flytt undan våld och naturkatastrofer i Afghanistan, i stora flyktingläger utanför de större städerna. Många flyktingar har fått bryta upp och flytta många gånger. Flyktinglägren underhålls helt och hållet av internationella välgörenhetsorganisationer som samordnas av UNHCR. Det har rapporterats brist på mat och rent vatten. Andra söker sig till städer där det kan vara lättare att få jobb men närheten till våldsdåd ökar. 
För flyktingar som bott länge utanför Afghanistan är det svårt att få legala papper. För att få id-kort eller taskira måste återvändare kännas igen av minst tre personer inklusive någon äldre från hans eller hennes egen by. Det är ännu svårare för barn, speciellt flickor, då de kulturellt sett är mycket mindre lika lokalbefolkningen. Har man inte id-handlingar blir det svårare att gå i skola. 
Kvinnor som ska försöka klara hushållet i en ny omgivning mår ofta psykiskt dåligt. Situationen leder till spänningar i familjen med ökad risk för våld. Så här säger en kvinna som deporterades till Afghanistan våren 2017: "Jag var och är en främling som vilken utlänning som helst skulle vara i detta land. Sedan vi kom hit är jag alltför rädd att gå ut eller att låta mina barn gå ut. Vi är i någon slags husarrest."
Över 20 procent av barnen i flyktingläger går inte i skolan. Skolvägen kan vara mycket lång. Barnen mobbas av klasskamrater och lärare för att de är fattiga, smutsiga, luktar illa och kommer från ett läger. Flickorna riskerar våld. 
En tredjedel av flyktingarna hoppade över ett mål mat varje dag. Lika många saknade tillgång till hälsovård. Att gifta bort flickorna tidigt och att låta pojkarna arbeta är två sätt att förbättra familjens ekonomi.
Rädda barnens rapport oktober 2018 visar att det inte finns någon långsiktig planering för deporterade barn. Den europeiska myndighetens ansvar upphör när barnen stiger ner på afghansk jord. Barnen får mycket lite stöd och få får möjlighet att gå i skolan. Flera av de intervjuade barnen hade blivit utsatta för försök att rekrytera dem till väpnade grupper eller att utföra våldsdåd. De berättade om diskriminering, osäkerhet och sorg. Barnen blir traumatiserade av de explosioner och skjutningar som händer omkring dem. Även i områden som de europeiska myndigheterna anser tillräckligt säkra för internflykt försämras säkerheten. 
LÄS MER
Är det barnens bästa att utvisas till Afghanistan? Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! 18.7.2019
Barnen Länksamling, Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar