tisdag 10 juli 2018

Joakim: Batikhäxan - vår moraliska utpost som slår vakt om civiliserat ansvarstagande och medmänsklighet

En modern batikhäxa tycker om färggranna bekväma kläder, har en välfungerande hjärna som förstår att mänskliga rättigheter innefattar medmänskliga skyldigheter och har  inte som högsta mål i livet att behaga män eller kvinnor, oavsett hudfärg.
Författare: Joakim Hollertz 
Vem var beredd på det, att det skulle vara denna medelålders kvinna med ofta egna vuxna barn som skulle axla hela samhällets moraliska ansvar att ta hand om andra mammors barn?

Hon får utstå hån och förakt från många håll, från samhället i stort, men speciellt från vissa grupper som saknar egen moralisk kompass.
När debatten går hög om skjutningar mellan kriminella gäng, när media förfasar sig över bilbränder och gruppvåldtäkter och när invandrare som grupp pekas ut som roten till allt ont. 
Då träder batikhäxan fram och försvarar dessa unga, rädda och förtvivlade ungdomar som får klä skott för tidigare generationers delvis misslyckade integration. 
Dessa ensamkommande ungdomar, som efter sin flykt till Sverige i flera år har levt under psykisk terror skapad av migrationsverket och politiska lappkast, så misshandlade av svenska instanser att många av dom har övervägt eller försökt att ta livet av sig, och i vissa fall även fullbordat det. Dessa ungdomar, som rättssamhället Sverige godtyckligt skriver upp i ålder, vägrar godkänna varje försök att bevisa sin identitet och vägrar tro på deras berättelser om förföljelse i hemlandet, dessa ungdomar beskyddas av batikhäxan. 
Det bör vara samhället som tar hand om individer som behöver hjälp, men det gäller inte gruppen ensamkommande asylsökande. Där staten fallerar träder idag privatpersoner in. Med batikhäxan i spetsen öppnar familjer sina hem, barn får nya syskon och föräldrar får nya barn. Goda män, socialsekreterare och skolpersonal engagerar sig privat för att försöka hjälpa dessa ensamkommande ungdomar, för att det är det enda moraliskt riktiga att göra. 
Så till dig, batikhäxa, vill jag bara säga tack. Tack för att du kämpar för en civiliserad medmänsklighet och human anständighet.
Jag tror att historien om er kommer att skrivas med respekt, liknande respekt som man skrivit om dom vita bussarna på 40-talet.
”Ni privatpersoner som räddade tusentals unga människor, ni som gav hopp tröst och skydd, ni som såg till att integrera och utbilda alla dessa ungdomar. Ni som genom era demonstrationer, namninsamlingar och totala engagemang såg till att Sverige fick behålla en hel generation av driftiga unga individer som med tiden kom att betala mångdubbelt tillbaka till samhället.”
Domen mot samhällets totala rättshaveri kommer däremot vara något helt annat.
//Joakim
Läs mer om batikhäxor, inklusive originaldefinitionen: En batikhäxa ber inte om ursäkt för sig, Ingrid Eckerman tycker till 14.10.2017
Batikhäxornas klubb på facebook. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar