Under flyktingåret 2015 sade Stefan Löfven ”Mitt Europa bygger inga murar”. Sverige fortsatte ha en generös flyktingpolitik, vilket lockade många till Sverige. Med öppna armar tog vi emot över 35 000 ensamkommande barn och unga, varav 23 500 från Afghanistan. ”Vi möttes med tulpaner” berättar en av dem som fick flyga till norra Sverige. Ungdomarna fick hem, skolgång, kärlek, och kunde äntligen börja planera en framtid.
Den 24 november tog det slut. Då presenterades den tillfälliga begränsningslagen som trädde i kraft 20 juli 2016, med retroaktiv verkan. Under våren 2016 ändrade Migrationsverket sin praxis så att 17,5-åriga bedömdes som vuxna. Åldersuppskrivningar till myndighetsålder skedde slentrianmässigt för dem som saknade pass (flertalet). Det stod klart att en stor del av de ensamkommande hotades av utvisning.
Rättsosäkra asylprocesser på grund av den ”tillfälliga lagen” och oerfarna handläggare har uppmärksammats framför allt beträffande de ensamkommande unga. Våren 2017 började de medicinska åldersbedömningarna, som senare bekräftats vara vetenskapligt undermåliga.
För att mildra situationen instiftades den ”gamla gymnasielagen” 2017. På grund av åldersuppskrivningarna kom den att omfatta endast några hundra av ungdomarna. Den ”nya gymnasielagen”, som trädde i kraft 1 juli 2018, beräknas ge möjlighet till cirka 9 000 ensamkommande att få uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Den innehåller många krav som kan vara svåra att infria för alla. Cirka 5 000 av de ensamkommande omfattas inte av den nya gymnasielagen. De förväntas låta sig ensamutvisas till de länder där de är medborgare.
Ungdomarna förlorar sina bostäder och gode män vid 18 år. Efter tredje avslaget förlorar de även dagersättningen. Även de som kommer att få uppehållstillstånd för studier står ofta utan försörjning under en övergångsperiod. Polisen larmar om ökande problem med ensamkommande som hamnat i skuggsamhället.
Civilsamhällets insats är mycket stor.Många har som "frivilligt familjehem" utan ersättning öppnat sina hem, många hjälper till med mat, busskort med mera. Ungdomarna får dessutom känslomässigt och praktiskt stöd från sina hjälpare. På många platser samverkar kyrkor och församlingar, Rädda barnen, Röda korset, Stöttepelaren och andra grupper. I vissa fall har civilsamhället lyckats få kommunerna att betala för bostäder. Värdet av civilsamhällets insatser kan uppskattas till 5-10 miljoner kronor per månad.
Antalet som accepterar att under "frivilligt tvång" resa till Afghanistan är försvinnande litet. Nästan alla anser att ett liv på gatan i Sverige (eller Paris) är att föredra framför ett liv på gatan i Kabul. Att ”återintegreras” i ett land man aldrig varit i, i ett samhälle under upplösning, där regeringen inte kan skydda sina egna invånare, är omöjligt utan kontakter. De släktingar som finns kvar i Afghanistan är ofta ens fiender. Som främling från Europa får man inte jobb. Man hänvisas till tiggeri, prostitution eller rekrytering till militanta grupper – om man inte hamnar under en bro som drogmissbrukare. Är man hazar riskerar man handgriplig diskriminering och riktat våld.
Under 2017 och 2018 har utvisningar till framför allt Afghanistan tagit fart. De sker dels ”dolt”, med enstaka flyktingar på reguljärflyg, dels i grupp med chartrade plan. För att undvika våld och personskador ges flyktingarna lugnande medel, förses med handfängsel och ibland spotthuva. Med nuvarande takt kommer utvisningarna ta många år, och under tiden finns de här hos oss.
Nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!
Hösten 2016 togs initiativet till nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! Idag driver nätverket en öppen facebook-grupp med över 21 300 medlemmar och en hemsida som kontinuerligt uppdateras med ny information om Afghanistan, asylpolitik och de ensamkommandes situation i Sverige. Inom samma nätverk finns en sluten facebookgrupp för informations- och erfarenhetsutbyte mellan människor som stöttar ungdomarna.
Nätverkets vuxna medlemmar arbetar aktivt för att påverka de politiska och administrativa beslut som påverkar ungdomarnas möjlighet till ett drägligt liv, genom bland annat pressutskick, brevkampanjer till politiker och olika manifestationer.
I november 2018 anordnades manifestationen Flyktingarnas dag. I oktober 2018 anordnade nätverket den internationella konferensen How safe is Afghanistan? För närvarande bedrivs en minikampanj om barnkonventionen och den tillfälliga asyllagen.
Många tusen av facebookgruppens medlemmar är ensamkommande unga. Via gruppen får de kontakt med vuxna som kan hjälpa dem med konkreta problem som rör asylprocessen, boende mm. Dessutom betyder nätverket mycket för att ge dem mänskliga kontakter och psykologiskt stöd. Dygnet om finns där vuxna att chatta med när ångesten blir för svår, och i flera fall har sådana kontakter kunnat förmå förtvivlade ungdomar att inte ta sina liv.
I facebookgruppen har man kunnat följa de ungas första stapplande försök att på svenska uttrycka sin situation till dagens tämligen avancerade politiska diskussioner. Många har uttryckt sin tacksamhet för att gruppen finns. Vetskapen om att det finns många som kämpar för dem har gett dem en mer positiv bild av det svenska samhället.
Idag har gruppen ett tiotal administratörer som dels släpper in dem som ansöker om inträde, dels håller uppsikt över vad som händer i gruppen. I oroliga tider uppstår gärna diskussioner om olika folkgruppers roller i dagens konflikter, och de behöver ibland stävjas. Felaktig information måste rättas. Ibland visar sig någon vara ett ”troll” och blockeras. Ungdomarna är oftast först att rapportera nya självmord, och då krävs ökad uppmärksamhet.
Gruppen kommer att behövas under många år framåt. Ett uppehållstillstånd betyder inte slut på alla svårigheter. Många saknar svenska vuxenkontakter. De behöver stöd under lång tid framåt. Man kan också se gruppen som ett integrationsprojekt där många frågor kan diskuteras.
Medlemmar i nätverket har lyckats behålla kontakten med en del av de ungdomar som deporterats till Afghanistan. Nätverket har också kontakt med organisationen AMASO i Kabul, som tar emot dem som deporteras från Europa. Vi får ytterligare information om situationen i Afghanistan via volontärer som besökt Kabul.
Nätverket har uppmärksammat behovet av ekonomiskt stöd inte enbart till ungdomarna i Sverige, utan också till dem i Afghanistan och dem i Paris, dit många flytt i hopp om att där kunna få uppehållstillstånd.
Föreningen Stöttepelaren – stöd till ensamkommande barn och ungdomar
Under våren 2017 blev allt fler av ungdomarna 18 år och fick inte längre bo kvar i sina boenden. De hänvisades till Migrationsverkets vuxenboenden, ofta gamla sanatorier i norrländska skogar där kollektivtrafiken inte tillät fortsatt skolgång. Under sommaren föredrog ett ökande antal att stanna på den ort där de bott, hade nätverk och tillgång till skola. De fick dagersättning från Migrationsverket, men den räckte inte till bostad eller busskort. Med tiden fick många sina tredje avslag och blev utan även dagersättningen.
Den 26 september 2017 bildade nätverket den ideella föreningen Stöttepelaren för stöd till asylsökande ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan. Föreningen samlar in pengar via månadsgivare, gåvor, sponsorer och olika insamlingar. Pengarna fördelas via ett tjugotal lokalgrupper över landet och går till mat, kläder och kollektivtransporter för ungdomar som inte får stöd från stat, kommun eller andra organisationer.
Antalet ungdomar i denna situation har ökat starkt under sommaren och hösten 2018 eftersom många som har laglig rätt att finnas i Sverige ändå inte fått samhällets stöd p.g.a. oklarheterna kring den nya gymnasielagen.
Medlemmarna i lokalgrupperna är personer som har nära kontakt med ensamkommande i närområdet och känner till deras behov. På många platser finns ett aktivt samarbete med andra organisationer med liknande inriktning.
Under sina första 15 månader har Stöttepelaren fått in en miljon kronor, men det är nästan alltid tomt på kontot. På mindre orter kan behoven i stort sett täckas, men i Stockholm är det många som ska dela på bidragen. Det betyder att en del unga går hungriga ibland, eller att de kan få ett SL-kort bara varannan månad. Endast sällan kan föreningen bidra till övernattnings-kostnader. Vid något tillfälle har ett bidrag till glasögon getts.
Liksom andra liknande föreningar har Stöttepelaren bidragit till att hålla ungdomarna borta från gatan. Fler har lyckats att i en mycket osäker situation fortsätta sin skola. Det gäller även dem som nu är papperslösa.
När föreningen bildades var det nödvändigt att hitta en form som höll nere både kostnader, byråkrati och tidsåtgång. Lösningen blev facebook. Medlemmar med rösträtt på årsmötet är administratörerna i nätverkets facebookgrupper samt de ansvariga i lokalgrupperna (ca 35 personer). Det konstituerande årsmötet ägde rum i en facebookgrupp. Medlemsregistret över samtliga medlemmar, med och utan rösträtt (ca 200 personer), är medlemmarna i en sluten grupp. Transparensen regleras i föreningens stadgar.
Länkar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar