Skolgång och uppehållstillstånd

måndag 22 maj 2017

Roya till Sverige: ”Varför gav dem mig hopp?”



Författare: Roya Hosseini

Här sitter jag ensam och gråter. Kan inte ens sova fast jag har tagit sömntablett, trött att tänker bara på framtiden hela tiden. Kan inte konsertera på någonting.

Mest tänker jag på min bror för han är väldigt känsligt. Han kommer inte hem ofta efter vi har fått avslaget. Kommer ihåg när mamma sa att ni måste tar hand om varandra.
Jag är helt slut. Orkar inte mer. Har pratat med honom många gånger men han mår jätte dåligt pga avslaget och säger jag kommer att döda mig här om de vill utvisar mig till helvete (Afghanistan). Jag vet inte vart ska jag ta vägen? 
Ibland tänker jag om Sverige skulle utvisar mig till Afghanistan varför lät mig att gå till skolan? Eller varför har jag försökt att lära mig språket? Varför gav dem mig hopp?
De kunde säga att du får inte stanna i Sverige på första dagen, men nu jag bodde här typ 2 år. Hur kan jag lämna här, lämna mina kompisar, lämna mina lärare, min stad, skolan, de som jag älskar och allting som jag önskar hela livet? Kan någon svara? Kan ni visa mig en väg för att jag kan glömma allt och åka tillbaka till Afghanistan?
Jag är en tjej med ett stort hjärta. Jag älskar alla människor och jag försöker att vara snäll mot alla. Jag pluggar och nästan duktig i skolan.Jag kan måla, jag kan laga mat, jag kan klara mig ofta. Jag ska bli läkare och hjälper Sveriges människor och alla.
Vad är problemet? Varför jag får inte stanna här? För att vi har en dum president som bara tänker på sig själv? Är det våran synd?
Jag svär på Gud att om det finns ingen krig i mitt land, jag skulle aldrig åka till någonstans. Jag skulle stanna där och studera, vara med familjen... men... Guuuuud.
Ibland blir jag jätte arg på Gud för han skapade mig. eller skapade mig som en Afghan. Varför finns det krig i mitt land. Varför alla mobbade mig hela livet... i Iran de kallade oss smutsig Afghan, i mitt eget land de kallade oss hazara. Eller de bara säger du är en tjej, du är svag, du kan inte göra någonting utan en män. Du har ingen hjärna, du måste lyssna på oss, du får inte välja någonting, du måste acceptera allting vi säger annars vi stenar dig... Men helvete… Jag vill dö men bestämmer själv på mitt liv. Jag måste hitta en väg med hjälp av någon. Sen de få se att vem är starkast.
Jag är en människa. Jag vill ha mitt rättigheter... Vad är syftet att leva på jorden som ingen vill ha mig. Ingen vill acceptera mig som en människa.
Jag har försökt hela livet tills nu... och jag ger inte.
Ibland jag blir jätte trött på såna grejer. Men försöker och försöker fortfarande… att vara stark... att ger inte upp… att behålla mitt hopp...
Sverige kan bygga upp min framtid och kan förstöra den... med en JA eller NEJ.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar