Skolgång och uppehållstillstånd

söndag 28 maj 2017

Rashid på Mors dag: "Farväl, mitt land. Farväl, mamma"


Författare: Facebooksignaturen Rashid Baloch
Jag längtar från den mörka staden. De skadade mitt huvud och ditt huvud.
Hur ska jag sörja mitt land, landet som saknar huvud?
Mitt land, jag packade min väska, jag reste. Jag säger farväl för alltid.
Jag tar mitt hjärta från ett land där det finns blod och svek.
Åh Gud, här finns ingen mänsklighet.

Här finns ingen mer kärlek från mamma. Gud gav oss henne som mamma.
Här dödar de människor. Och de ber för mänskorna som dog.
Här kan en mamma inte andas. Hennes ögon är fulla av tårar.
Jag vill lämna den mörka natten och åka till solen, men jag vet inte var solen finns.
Jag vill fly från det svekfulla landet, men jag kan inte eftersom de tog emot mig.
Å mamma, var brinner du?
Mamma, jag vet att efter att jag lämnade dig har jag saknat att kyssa dina händer.
Jag saknar dina kläder, dina fina ögon, mamma.
Men jag vet vad jag ska göra så att de inte lämnar mig.
Mamma, be för att jag jag ska kunna återvända och kyssa dina händer.
Mamma säger till Gud att ta mitt liv eller skapa fred i mitt land.
Mamma säger till Gud att vi vill vara tillsammans och tända ljus 
och ta bort mörkret.
Farväl, mitt land. Farväl, mamma.
Ditt land täcks av blod och mammors och pappors tårar
Mitt land täcks av skärvor från krossade hjärtan
När våra barn måste resa ifrån oss till en farlig plats
Mitt land. Dess fiender sålde dig till en annan.
Och de skickar oss till fängelset. För att befinna sig i fängelse,
måste man inte sitta bakom fängelsedörren. Jag vet om ett annat fängelse som är mitt land.
Idag är vi i ett fängelse. Vi vill rymma men kan inte rymma
och vi vet att vi inte gjorde något fel, vi är oskyldiga.
Tillsammans kan vi hitta solen och låta den sprida sina varma strålar
Ljuset ska nå in till de allra mörkaste hörn i alla länder
För kärleken känner inte några gränser eller nationaliteter
Mitt kalla land behöver värme. Vi behöver varandra.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar