Skolgång och uppehållstillstånd

onsdag 18 januari 2017

Roya: "Jag är en afghan tjej – finns det plats för mig i den här världen?"

Det kom ett brev till Facebook. Författaren är Roya Sadat Hosseini, Vislanda. Med hennes tillstånd publiceras texten här. Hon hade illustrerat med "Den afghanska flickan", men på grund av copyright väljer jag Malala Yousafzai som blev skjuten i huvudet då hon uppmuntrade flickor att gå i skolan 

Hej allihopa. Jag skrev ett brev till Sveriges folk! Jag ska dela det med er! Om ni vill ni kan läsa den. Jag är inte så bra på svenska. Hoppas att ni förstår att vad jag skrev.


Hej!

Roya heter jag, jag är 16 år. Jag kom till Sverige med min bror, han är 17 år. Vi kom till Sverige för 1 och halvt år sen, och vi sökte asyl i Sverige, men för 2 mån sen vi fick avslag från migrationsverket. Jag vet inte hur de bestämde för oss. Jag tycker inte att de tänkte på oss bara för en sekund. Nej, det gjorde de absolut inte.

Jag är en afghan tjej. Jag har ingen rättigheter på mitt land. De stenar mig om jag säger vad jag tycker, eller om jag ska gifta mig med någon som jag vill. Jag är inte en människa på mitt land, jag är som en slav i Afghanistan och jag måste göra allting som talibaner säger. Jag får inte ta på mig vad jag vill, jag får inte gå till skolan, jag får inte göra någonting som jag vill. De gör våldtäkt på mig, vet ni varför? För att jag är en tjej, jag är på rymmen från mitt land, för att de tror att jag har inte en själ. Jag vill aldrig åka tillbaka till Afghanistan. Jag är en afghan tjej – finns det plats för mig i den här världen?

Kan ni tänka att hur var svårt för mig att komma hit. Jag skulle aldrig lämna mitt land och min familj om jag var inte tvungen. Jag tog mitt liv på min hand, och tog ett farlig väg till hit. Jag hade ett långt resa med ingenting. Jag var jätterädd att om någon tog mig och göra någonting dum mot mig. Vad ska jag göra, vad kan jag göra?

Jag visste inte att var Sverige ligger, vilka människor bor där, vilka religion har dem? Men jag hade ett hopp att de människor kommer hjälpa mig. Jag kommer att ha mitt rättigheter som ett barn och jag kom här. Jag kämpade mycket men efter ett år och halvt de sa att ni måste åka tillbaka till Afghanistan.

Vem kan jag pratar med? Vem vill lyssna på mig? Jag har jättemycket ont i mitt hjärtat, Vem kan lyssna på mig?

Om jag säger om mitt liv för er så era hjärtat få ont, ni blir förvånad att hur jag lever nu? Hur kunde jag klara mig hit?

Jag såg inget liv i Afghanistan, annars jag kunde inte lämna min mamma. Jag var en tjej som kunde inte sova en timme utan min mamma. Tänk på dina barn. Om de ska resa till någonstans vilken känslor har ni? Blir ni inte oroliga? ledsna?? Sätt er själva i våra föräldrars ställe, de lämnade sina barn för att de ville inte att vi dör framför dem. De visste inte att vi ska leva eller vi ska dö, men de var tvungna att skicka oss hit.

Det var bara krig som jag såg överallt i Afghanistan. Vad är våra synd? Barnen vill ha fred, vi vill ha ett värld utan krig, vi ska bygga våra framtid.

Jag trodde att om jag lever så jag kan börja ett nytt liv som alla barn i världen. När jag kom hit jag hade stort hopp i mitt hjärtat. Jag kämpade för att lära mig svenska. Jag var jätteglad att jag kan gå till skolan och jag kan leva någonstans som finns ingen krig, ingen hårdhandskarna, ingen våldtäkt och ingen mord. Säger inte till mig att jag tyckte fel.

Men nu jag är ett barn som har förlorat alla sina hopp, alla sina drömmar. Jag kan inte sova på natten. Jag har många problem. Jag vet inte vad ska jag tänka på? Jag har stress varje sekund. Jag är orolig för min familj, för min bror, för allting. Vem kan förstår mig? Jag är en tjej som älskar sin bror. Jag kan inte ser att han är ledsen, jag ser att han kan inte sova.

Innan migrationsverket svarar på oss han var jätteduktig i skolan men nu han kan inte koncentrera på någonting. Han blev helt hopplös. Han säger hela tiden att jag vill inte dö, vi ska aldrig åka tillbaka till Afghanistan. Vi är från hazara grupp, och alla vet att hur situation är i Afghanistan för hazarana och särskild för barn. Är det inte tillräckligt att jag är en hazara barn och om jag åka till Afghanistan de kommer döda mig på grund av att jag är hazara?

Afghanistan är ett land som finns krig i överallt. Vi som hazarerna kan inte resa från en stans till andra område i Afghanistan, hur ska vi leva i Afghanistan? Det allt som händer är orättvis. Om Afghanistan var säkert för oss så skulle vi vara tillsammans med våra familjen nu, och inte här och be om trygghet.

Jag begär att Sverige inte skickar oss tillbaka till Afghanistan, till dö och till krig. Afghaner vill leva, inte kämpa varje dag för att överleva.

Snälla skicka inte oss till Afghanistan.


2 kommentarer:

  1. Kära Roya! Jag vet inte vad jag ska säga. Bara att det är fel att ni inte får stanna. All kärlek till dig och din familj.

    SvaraRadera
  2. Önskar och hoppas ni ska få stanna och få trygghet, hopp och framtidstro!!! Migrationsverket kan man tyvärr inte lita på... Dom får ta och skärpa sig!!

    SvaraRadera